Att undervisa eller föreläsa går i allra högsta grad att jämföras med att stå på en scen i ett mer kulturellt sammanhango då tänker ja kanske lite mer teater och skådepelandet. För att spela teater är precis de man gör när man står där framme och ska få folk intresserade av det ämne som du själv har nördat in dig på. Hela prossesen är jämförbar, i timmar, dagar, ibland veckor innan förbereder man sig. Skriver och läser in sitt manus, man slipar på formuleringar och försöker komma på bra metaforer som får poletterna att trilla ner.
När det väl är dags så laddar man upp sig mentalt, går in i sin roll och sen kör man så det ryker. Man kör sin "monolog"och bjuder på sig själv för att få med sig folket. När det sedan åter är tyst och alla har gått hem, är man kvar alldeles ensam och utmattad. Fast de är en skön utmattning, en sån där när man känner sig trött på ett tomt men ändå skönt sätt, nästan lite lycka över att de gick bra den här gången med.
Att kliva ur den där rollen tar sedan ett tag, man måste liksom landa och hitta sitt egna jag igen. Tror de är så för skådespelarna med efter en kväll på scen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment