orken tryter.....

....nu är det lite synd om mig..... ögonlocken vill bara slå igen av sig själva o det kliar under fötterna… ljud över minsta mätbara decibel är som oljud i mina öron. Undulaterna ligger mycket risigt till, att de inte fattar att de är absolut tysnad som gäller när ja har en sån allvarligt åkomma som förkyldning eller allmän trötthet, vet inte riktigt va de kan vara. Tar mig nog nu sakta till min säng med en värmeflaska under armen och hoppas på bättre tider i morgon. Sen tror ja att lite kärlek med varmt honungsvatten och en klapp på kinden av en vänlig själ hade gjort susen, hade kanske... orkat besvara omtanken med en matt men tacksam blick.......

Hoppas på sol i morgon!